Hoppa till innehåll
Hem » Lilltorp Smak » Vad är relationsmat

Vad är relationsmat

Under tio år har Rafnaslakt och Norrbete utvecklat ett antal kvalitetskriterier som fokuserar på att främja hälsan hos både boskap och människor, öka kunskapen om maten samt att skapa relationer i form av relationsmat.
Ett av dessa kriterier är fettets kvalitet, eftersom fettet har en central roll i att förhöja smaker och förbättra köttets mörhet och saftighet.
Vi stödjer självklart dessa!

För att förstå betydelsen av dessa kriterier börjar vi med att undersöka den övergripande bilden av matproduktion. Den industriella matproduktionen svarar för en betydande del av de klimatgaser som påverkar vår miljö, och en stor del av dessa utsläpp kommer från jordbruket. Det är viktigt att notera att denna påverkan inte bara handlar om själva jordbruket utan också inkluderar processer som förädling, skogsskövling och transporter. Dessutom leder intensivt spannmålsodlande till avskogning och utarmning av jorden.

Här är de viktigaste kvalitetskriterierna för köttproduktion som Rafnaslakt och Norrbete har fastställt:

Naturlig föda för djuren: En central komponent i kvalitetskriterierna är att djuren bör endast utfodras med sin naturliga föda, såsom gräs, örter och blad. Detta främjar hälsan hos boskapen och är förenligt med regenerativt jordbruk, som stöder biologisk mångfald och bevarande av matjorden.

Variation i bete: Djuren bör beta på olika platser, inklusive skog, ängar och marginalmarker, för att främja rörelse och öka tillväxten av växter och gynna insekter och mikroorganismer.

Personlig relation mellan bonde och djur: Det är viktigt att bonden har en relation med varje djur i sin besättning. Djur har unika karaktärer, och en nära kontakt med bonden främjar lugn transport och avlivning.

Friska och välmående djur: För att minimera användningen av antibiotika och veterinärbesök bör djuren ha möjlighet att vara utomhus och undvika att införa djur från olika källor. Ett hälsosamt samspel mellan bakterier och kor är centralt.

Kastrering av handjur: För att undvika problem med stora flockar av tjurar, bockar, galtar och baggar bör tjurkalvar kastreras, vilket resulterar i högkvalitativt kött med mindre kollagen och elastin, vilket gör köttet segt.

Uppfödningstid: Djur bör få leva tills de når slaktmognad, vilket vanligtvis tar cirka 30 månader för nöt. Får, getter och grisar stressas inte på utan får leva tills de uppnått sin slaktålder. Detta säkerställer att de har rätt mängd fett för hög kvalitet, men inte för mycket som kan orsaka fettlever.

Mångfald i betesmark: Genom att använda många små fållor där djuren flyttas mellan dem med jämna mellanrum främjas mikrolivet i marken och fotosyntesen. Det är viktigt att inte betar marken för hårt för att öka produktionen av grönt.

Utnyttjande av mikroorganismer: För att förbättra markhälsan och minska överanvändning av naturresurser måste bonden förstå sitt ansvar i kretsloppet från jord till bord.

Kvaliteten på djurens kost under vintern: Djur bör äta ensilage under vintern för att upprätthålla en gynnsam balans mellan fettsyrorna omega 3 och omega 6, vilket är viktigt för både djur och människor.

Transport till slakteri: Bonden bör ansvara för att köra sina djur till slakteriet för att undvika onödig stress och oro under transporten.

Personlig relation mellan bonden och slaktaren: Genom att känna slaktaren bättre kan bonden förbättra hanteringen och vårda djurens välmående.

Hängning och uttorkning: Kött bör möras genom att hängas och torkas under rätt tid. Detta säkerställer att köttet inte tappar fukt under tillagningen.

Tillräckligt fettinnehåll: Djur bör ha tillräckligt med fett för att passa för hängmörning, eftersom ytligt fett hindrar tillväxten av mikroorganismer och ökar köttets mörhet och smak.

Nyanser av fett: Färgen på fett varierar med ras, ålder och kost och mognar med åldern.

Hel användning av djuret: För att minska avfallet bör alla delar av djuret tas tillvara. Inälvor och blod är näringsrika och bör inte slängas.

Medborgaransvar: Bonden bör delta i debatten och föra fram sina kunskaper för att förbättra samhället, inklusive kampen för att använda alla delar av grisen och för att bevara näringsrika grönsakssorter.

Rollen av den som äter: Människor bör ses som en viktig del av kretsloppet och som realiserar näringsvärdena. Det är en del av det större kretsloppet som börjar med matjorden, fortsätter via bonden, slaktaren och andra aktörer och avslutas med mikroorganismerna.

Trovärdighet: Det är viktigt att upprätthålla äkta personliga relationer mellan alla inblandade i produktionen och försäkra att maten inte blir anonym. Detta stöder trovärdighet och hållbarhet.

Genom att följa dessa kvalitetskriterier kan vi sträva efter att producera högkvalitativ mat samtidigt som vi tar hänsyn till vår miljö och samhället som helhet

Detta är ämnen som rör landsbygdsutveckling, lokal produktion och hållbarhet i Sverige. Dessa ord och fraser kan användas för att beskriva olika aspekter av en levande och hållbar landsbygd i din region. Här är en kort beskrivning av några av dessa begrepp:

Småbruk: Småskaliga jordbruksenheter eller gårdar som ofta bedriver olika former av jordbruk eller odling, vanligtvis med en lokal inriktning.

Mathantverk: Tillverkning av livsmedel och produkter på ett hantverksmässigt sätt, ofta med fokus på kvalitet och traditionella metoder.

Närodlat: Livsmedel som produceras och säljs i närområdet, vilket minskar transportavstånd och främjar hållbarhet.

Svenskt och/eller Härproducerat: Produkter som produceras lokalt eller inom Sverige, vilket stödjer den inhemska ekonomin och minskar importberoendet.

Levande glesbygd: En glesbefolkad landsbygd med aktiviteter och samhällen som bidrar till en dynamisk och livskraftig miljö.

Öppna landskap: Bevarande av naturområden och landskap utan alltför mycket exploatering eller bebyggelse.

Livskraftiga ekosystem: Bevarande av ekosystem som är balanserade och kan upprätthålla en mångfald av arter och naturliga processer. Kallas även regenerativt.