Den som gör något utanför normen anses ofta konstig. Jan Boklöv ansåg att V stilen var bättre i backhoppning men blev utskrattad.
Nu hoppar alla V stil.
En cyklande rörmokare blev kallad dum i huvudet. Nu omsätter han snart 10 miljoner. 13 anställda och årets hantverkare 2018
När vi gör saker som bryter mot gängse norm så blir det egendomligt. Det blir svårt.
När andra inte kan bryta sina egna negativa mönster, trots att de vet att de borde och kanske även vill, då är det lättare att förlöjliga och förminska.
Det kan vara viktigt att tänka på framöver då vi kan komma att möta reaktioner från omvärlden som inte är positiva.
Ett bra exempel på detta är en diskussion jag hade på FB för inte så länge sedan. Det hela rör ett litet samhälle som Johan Pensar och hans fru Anna vill skapa på Löparö.
Personligen har jag svårt att se att samhället skall lägga pengar på att bygga en bro för ett samhälle om kanske 20 personer så att de kan köra bil hela vägen fram till farstubron. Att minska avflyttningen från landsbygden är extremt viktigt och att få upp den inhemska produktionen av hållbara lantbruksprodukter borde vara högsta prioritet. Med de förutsättningar de har skulle de lätt kunna hitta många småbrukare, omställare och mathantverkare som passionerat och hållbart skulle kunna bygga upp ett fungerande samhälle på gården.
I detta så blev jag oväntat bemött. Detta är då från någon som i grunden verkar ha liknande värderingar som jag men med en annan lösningsformulering. Vad paret Pensars problemformulering och lösning är får du läsa själv i artikeln.
Vet inte om bilberoende och brobyggande är så stort framtidsmäsdigt? Utifrån vad jag ser i omställnings och småbrukarkretsar så är ön optimal som den är, utan bilar och bro
Svaret blev lite oväntat följande:
Idag är det avfolkningsproblematik. Gårdar har växt igen. Butiken la ner. Skärgårdsbåtar slutat trafikera. Det är extremt dyrt med fyrhjuling, bilar, båtar och frakter för exempelvis hö.
Skog kan inte tas om hand.Vattenfall klarar inte elförsörjning. Ambulans kommer inte fram.
Det är ca fyra barnfamiljer som bor på öar i Norrtäljes skärgård. 200 fastigheter 50 meter från fastlandet.
Det finns många som har landställe här och som vill koppla av ett par veckor om året.
Att det finns ett behov av att transportera sig är uppenbart, ca 300.000 ton/år. Varför är det så farligt med väg/bro och dra nytta av elektrifiering?
Och ja, det är enormt många som tycker och har åsikter om allt det vi gör. Ska vi fråga om lov varje gång vi ska köra barnen till fotbollsträning? Vi är alltså avspärrade från fri rörlighet idag, det finns ingen möjlighet för vänner och familj att parkera etc.
Sansa dig lite i dina åsikter och rätt att bestämma över andra
Helt klart intressant. Taggarna utåt och konfliktläge direkt. Nästa inlägg fortsätter i konflikt, påstår saker om mig som jag inte står för och annat smått och gott.
Är livsstilen med sommarparadis, lägenhet i Portugal och villa/lägenhet i Stockholm framtiden?
Landsbygden och skärgården är beroende av transport och mer beroende av bil då det saknas kollektivtrafik.
Lugna ned dig lite istället
Det här är oroväckande tycker jag. På det stora hela står vi för samma värderingar och borde kunna dra åt samma håll. Men klyftorna mellan löneliv och småbrukarliv (som jag skrivit om tidigare) är så stora att det faktiskt blir konflikter. Då går det direkt i konflikt med personangrepp som ovan. Det är synd för den energin hade kunnat användas till samarbete, till nätverkande och till gagn för många.
Det här är väldigt symptomatiskt för nutiden. Jag har en åsikt, Johan har en annan. Konflikt direkt. Hur skall vi kunna bygga en hållbar framtid när vi hellre går i konflikt för att få framföra en åsikt än välja att förstå varandra och dra åt liknande håll
Bara för att vara tydlig. Jag anser inte att det är hållbart att byta din villa/radhus/brf mot ett boende på en ö, när allt annat i ditt liv kommer vara samma. Det enda du gör är att flytta men du behåller din konsumtionslivsstil.
Hade jag valt att bosätta mig på en ö så hade jag gjort det bästa av att just bo på en ö. Väljer jag att bo i ett öde område så gör jag det bästa av det.
Den största förmågan en småbrukare som vill vara med och förändra kan ha är att lyssna. Härom dagen var jag med i ett samtal där ena parten var så inne på att effektivisera. Allt skulle effektiviseras och helst med maskiner (det kommer ett inlägg om detta). Detta skulle då göra attvi i detta fallet kunde bli klara med veden snabbare. En kap står på de flesta gårdar och bra yxor lika så. Men detta var för inneffektivt och tog för lång tid. Då skulle en maskin införskaffas som kunde göra detta snabbare och bättre. Maskinen kostar pengar som smöbrukaren måste tjäna in. Bara där ser jag en stor nackdel kontra yxan. Men jag går inte i polemik om detta eftersom det inte kommer leda någonstans. Den som är van att arbeta för lön för att tjäna pengar för att konsumera för att lösa problem och effektivisera ser inte det sköna i att stå en timme här och där med yxa. Det ger fysisk styrka och värme. Perfekt för mig.
Till och med de som simmar i samma ström kan vara negativa och oförstående. De som inte ens ser syftet med att simma i strömmen kommer inte heller de vara särskilt glada, förstående eller stödjande i ditt beslut. Deppa inte ihop för det, det finns rekoringar, omställningsnätverk, off grid sällskap och mycket mer. Omge dig med åtminstone några människor som ser livet som du så kommer du må bättre och orka längre.
Tänk på Jan Boklöv. En gång utskrattad och hånad. Nu gör alla som honom. Han bröt mot normen.