En snyltande ekorrhjulavhoppares försvarstal

Du har kanske läst Agneta Tjernström Lustigs debattartikel, där hon ger sin syn på ”ekorrhjulsavhoppare” och hur de inte bidrar med inkomstskatt till samhället.

Här är två strävsamma småbrukares svar. Dels i poddform men också i text.

Jag, dvs Mattias, vill väldigt gärna komma i kontakt med Agneta för att föra en diskussion kring hur hon ser på vad som är viktigt, vad som är nyttigt för samhället och höra hennes värdegrund. Kan du sätta mig i kontakt med henne?

Vi är det du kallar ekorrhjulsavhoppare. Eller rättare sagt så försöker vi minimera mitt lönearbete.

Dagens samhälle är uppbyggd på att medborgarna skall konsumera så mycket som möjligt och vara i skuld. Det är inte hållbart. 
För att få ett ”bra” jobb tar du studielån för att studera. För att ha ett normalt boende tar du bostadslån. Du behöver bil i ditt dagliga liv, finansieras med billån. Du renoverar och gör om hemma, vilket finansieras med lån. Vi har till och med en ränterabatt för att vi skall kunna låna mer än vi har råd med.
Den som är satt i skuld är inte fri.

Överkonsumtionen leder till överviktiga och/eller sönderstressade individer som inte klarar av arbetslivet längre. 
Det är inte hållbart
Det blir en enorm börda på samhället där bidrag, sjuklön och utredningar skall bekostas av det allmänna. 
Den som är sjuk vill bara vara frisk.

Dagens konsumtions- och lönesamhälle gör medborgarna sjuka och skuldsatta. 
Det är det samhället Agneta vill bevara. ”Blir du lönsam lille vän?”

Vi försöker försöker leva så självförsörjande som möjligt med fokus på hantverksmässiga metoder. Att nära mer än att tära. Att producera mer än att konsumera. 
Alla vill ha öppna landskap, böljande kulturlandskap och en levande landsbygd. 
Alla vill ha glada djur, friska grönsaker. 
Detta skapar och upprätthåller vi. Det är alltså inte värt något i Agnetas ögon. 

Vårt  bidrag till samhället är att bygga näringsrik jord som grödor frodas i och som djuren lever gott på. Vårt bidrag är att ha gjort platsen vi verkar på lite mer stabil och ha bidragit till ett livskraftigare ekosystem.
Det är svårt att leva utan luft att andas, utan friskt vatten och utan grödor. Är det okunskap som gör att detta inte är värt något i Agnetas ögon?

Vi odlar gamla kulturspannmål och grödor.  Sådana som användes när vi inte använde besprutning och konstgödsling alltså. Dels för att bevara dem, för de håller på att bli utrotade. Men mest för att de är ett fullgott småskaligt alternativ och i många fall betydligt godare än det generiska vi har idag. Ölandsvete, Kornet Balder, Svedjeråg och nakenhavre för att nämna några. 
Det är ett stort ansvar att upprätthålla sådant som våra barnbarn annars inte ens kommer veta fanns. Utan sådana som oss så skulle stora kulturskatter gå förlorade 

Vi fokuserar på de gamla svenska djurraserna som riskerar utrotning. 
Det är ett stort ansvar att se till att de överlever till nästkommande generationer men också för att vi har utmärkta Svenska djur för Svenska förhållanden. Hedemorahöns. Linderödsvin. Jämtlandsget. Gotlandsfår bara för att nämna några.
Jag odlar kulturängar så pollinatörerna överlever. Jag anlägger skalbaggsåsar så att skalbaggarna får någonstans att leva. I alla steg ser jag till att ekosystemet får så stor diversitet som möjligt.

Låt oss fråga så här. 
När bidrar vi till samhället då? Alltså i Agnetas ögon? 
När vi  betalar en krona i skatt? Eller tusen kronor i skatt? Eller hundratusen kronor i skatt?
Den som är sjukskriven, bidrar den till samhället. När någon är utförsäkrad, bidrar den? 
Bidrar vi till ett samhälle ATL inte förstår?