Det pratas om omställning och omställningsnätverk när man diskuterar jordbruk, skogsbruk, bönder och livet på landet. Bland de som ”vet”, så är det som om omställning bara kan betyda en enda sak.
Jag frågade Maken vad omställning betyder och innebär, och han svarade att det var allt från att börja odla tomater till att ta ett mycket större kliv ut i naturen.
För mig var det inte alls lika självklart. Omställning kan vara att tvingas lära sig ett nytt yrke efter att ha blivit arbetslös. Ordguru.se skriver följande:
Vad betyder omställning?
- anpassning, förändring
- övergripande förändring; övergång från en uppsättning faktorer tlll en annan i ett visst sammanhang
- (särskilt) energiomställning; förändring till ett hållbart samhälle och ekonomi som inte negativt påverkar klimatet, särskilt genom en övergång från fossila bränslen till förnybar energi
http://omställning.net har i alla fall gjort ordet omställning mycket grönare och jag tror att det är därifrån Maken har blivit så färgad. Det är ett väldigt populärt grönt ord numer, och med det menar jag att det är välkänt på landsbygden, bland bönder och brukare, att omställning handlar om att gå till ett grönare liv. Ett liv där man byter ut lite eller mycket av stadslivet mot en livsstil mer i klang med naturen.
Så när vi skriver omställning så vet ni nu att vi pratar helt enkelt om att byta asfalt mot åker.
Jag trodde inte att jag skulle få så mycket positiv respons när jag började prata om den här förändringen i våra liv. Jag minns hur det var att flytta från norra sidan Stockholm till den södra, hur mina vänner ställde sig gapande och undrade HUUUUUUR KAN NI GÖRA DET? Det går liksom inte att tänka sig när man bott hela sitt liv på endera sidan av stan.
Men nu, till och med från dem jag minst trodde skulle gilla idén, har vi fått lyckönskningar och även cred för att vi är modiga som vågar. Jag är väldigt tacksam för det, det har varit så roligt att inse hur nyfikna folk är på vår förändring och vårt val. Men jag vill lite protestera mot ordet modig.
Jag har en vän, som inte längre kan planera sitt liv lika långt fram som jag. Hon har drabbats av sjukdom och chansen att vi får lika långa liv är försvinnande liten. I mina ögon är hon modig. Hon har inget val, jag har valt min väg själv. Hon och hennes familj får finna sig i att deras framtid tillsammans är begränsad. I mina ögon är hon modig. Jag kan bara gissa hur svårt det måste vara att hantera vetskapen, men även de eviga sjukhusbesöken.
Jag är inte modig. Snarare är jag en sån som lever i tron att allt löser sig, hur svårt kan det vara? Konsekvensanalyser är verkligen inte jag.
Häromdagen så fick jag för mig att jag nog ska fixa utsidan på huset. Om vi tar det från början så är det så här:
Huset är ett Per Albin torp som föddes sommaren 1936 (tror jag). Först hade torpet en faluröd träfasad (gissar jag, för jag har sett lite rödmålade brädor under eternitplattorna), men sen beslutade man att klä huset med eternitplattor.
Om du undrar vad eternit är så står det så här på Miramix.se, som är en rivnings och asbestsaneringsfirma i Stockholm.
Eternit är ett material som vanligtvis kommer i formen av eternitplattor. Eternitplattan blev uppfunnen i slutet av 1800-talet av en man från Österrike vid namn Ludvig Hatschek. Eternitplattan består av en massa som i sin tur består av tio procent asbest i vatten och 90 procent cement. Den fick sitt namn från det latinska ordet aeternitas som betyder evighet. Detta är ett namn som passar otroligt väl då eternit enkelt håller sig i minst femtio år utan något underhåll överhuvudtaget.
Miramix
Eternit innehåller alltså Asbest som ju visade sig vara rejält giftigt och 1982 så slutade det användas helt i Sverige. Många tycker att man ska spara eternitfasaderna som kulturminnen och visst, de har ett säreget utseende men samtidigt så vet jag inte om jag tror på att spara sånt som trots allt är supergiftigt. Eternitplattorna är dock inte alls giftiga så länge som de är hela och sitter kvar på fasaden. Det är när de går sönder som det blir farligt. Då frigörs asbesten i dammet från plattorna och det är det man ska akta sig för.
Vårt lilla torp hade några trasiga plattor men vid närmare inspektion, nu när snön har släppt taget så såg jag att det är flertalet spruckna plattor, några trasiga och några som helt saknas.
Problemet med att riva en fasad med eternitplattor är att det är väldigt kostsamt då det kräver speciell utrustning.
Men inte om man gör det själv.
Nä, själv omfattas man ju inte av alla lagar och regler som ska hålla folk säkra på arbetsplatsen, så man kan ju faktiskt helt enkelt göra arbetet själv.
Det är ett pill jobb.
Jag tror att det bästa är att dra ut spikarna med tång och försiktigt ta ner en platta i taget.
Dessa ska sedan ner i tättslutande plastsäck och deponeras som farligt avfall.
Jag har kollat. Vi kan deponera det 2 timmar bort från huset. Kostnaden har jag googlat mig till, ca 1500 kr/ton men det varierar.
När man gör arbetet själv ska man ha andningsmask, vilket vi redan äger (och ja med rätt sorts filter), samt engångsoverall som man slänger varje dag. Dusch direkt när man kommer in för att få bort damm ur hår och sen är man hyfsat safe. Jag läste att det skadar inte att täcka marken runt huset med plast så att man kan ta rätt på eventuellt mindre avfall. Och, man ska blöta plattorna innan man börjar riva för att minska damm.
Men inte med högtryck för det kan ge motsatt effekt.
Så mitt projekt i sommar kommer att bli att ta reda på om jag kan ta ner eterniten på ett säkert sätt. För att sen sätta ny träfasad.
Igår mailade jag således till Länsstyrelsen i Sollefteå för att höra om det finns några hinder för att byta ut fasaden. Det kan ju vara bra att kolla så man inte behöver nåt bygglov, eller nåt.
Nu kan man kanske tycka att jag är modig för jag har aldrig jobbat med något som helst fasadarbete tidigare. Eller kanske dumdristig?
Jag tänker mest, hur svårt kan det vara?
Gör man en vägg i taget så behöver man inte heller stressa. River man allt på en gång är det värre om vintern hinner i kapp en sen i slutet.
Och vi har ju trots allt ett ganska litet torp 😀